Om mig
Livet idag
Sedan slutet av 1980-talet är jag bosatt på landsbygden, i Hjälmared utanför Alingsås, tillsammans med min man. Vi bor tillsammans med en katt som heter Olsson. Han har ett eget instagramkonto om man vill följa hans syn på livets glädjeämnen och förtretligheter: Katt_Olsson.
Min arbetstid ägnar jag åt forskning, som professor i journalistik/medieutveckling vid Mittuniversitetet i Sundsvall. Eftersom det är ganska långt till jobbet, har jag en lägenhet i Skönsmon i Sundsvall.
Sedan 2018 har jag valt att inte lönearbeta på heltid för att få tid till annat som är skojigt. Att ta konsultuppdrag i mediebranschen är en sådan sak, via mitt företag Medietanken. En annan att arbeta med konsthantverk i Ateljé Nordgården och en tredje att skriva skönlitteratur. Det sistnämnda är det roligaste av allt.
Min historia
När jag 16 år gammal gick ur grundskolan träffade jag en överenskommelse med min mamma; om jag inte fick ett arbete innan sommarlovet var slut, så skulle jag gå den kontors- och distributionslinje som hon tvingat mig att söka på gymnasiet.
Inom tre veckor fick jag fast jobb inom verkstadsinsdustrin, och mitt första arbete innebar att borra hål i fyrkantiga plåtbitar, på ackord. Vad de skulle användas till? Inte en aning.
Men mamma grät och kontorslinjen gick miste om en elev.
Som jag såg det, var vilket arbete som helst bättre än att studera, och jag hann med att arbeta inom bland annat vård och omsorg, städ, detaljhandel, hotell, dekoration och teater innan jag insåg att alla dessa disparata jobb kanske ändå inte var framtiden. Dessutom störde det mig att andra hade kunskap och argument bakom sitt tyckande i framför allt politiska frågor, något som jag helt saknade.
Så jag började på KomVux, denna gudabenådade institution. Där insåg jag att det var roligt att lära sig saker och det gick ganska bra. Efter KomVux fortsatte jag att studera på universitetet och efter några år blev mitt mål att disputera, bli filosofie doktor. Det blev jag 2003.
Sedan rullade det på. Fenomenet "att göra karriär" var obekant för mig, men inom akademin gör man det om man tycker det är kul med forskning och får förutsättningar för att hålla på med det. Det fick jag. Jag tackar min professor för de möjligheter som gavs, och min envishet för att jag orkade hålla på. År 2011 sökte jag och fick en tjänst som professor vid Mittuniversitetet. Där jobbar jag nu.
Att det skulle bli som det blev, var långt ifrån givet. Mina föräldrar hade traditionella arbetaryrken: mamma arbetade inom detaljhandeln som butiksbiträde, och min pappa som truckförare inom verkstadsinsdustrin.